En välsignad helg (nr 2)

Jag kan genast länka till www.tearsandprayers.blogspot.com och www.aloserjustlikeme.blogspot.com eftersom deras inlägg till största del behandlar det som jag tänker skriva om. Det blir för tungt för mig att nu på tjugo minuter skriva om hela programmet på Med Evigheten I Sikte, så jag satsar på att skriva mer om vad jag lärt mig och vad jag upplevt.

Bibelstudierna med Johan Candelin var absolut inspirerande. Han talade om viktiga ämnen och jag lärde mig en hel del. Han hade många egna erfarenheter och det är en styrka, för att han så bra når fram med ett starkt budskap. Hans erfarenheter visar att han vågar göra saker för Gud, han vågar ge sitt liv för Gud. Och jag måste säga att hans liv därför innehåller mycket spännande och intressanta händelser. Vilken skillnad det kan vara på att ge sitt liv för Gud och att inte göra det.

Det är så tråkigt att det förekommer fördomar kristna rörelser emellan. Man har en tanke om att om de andra inte gör på exakt samma sätt som oss, så är de nog inte ledda av Gud (osv.). Om fördomarna får råda så kommer vi aldrig att få känna gemenskap med de andra kristna. Det underbara som kom upp under helgen var att vi som kristna inte tillhör ett visst samfund eller en viss kyrka, utan att vi tillhör Guds rike. Candelin talade om väckelsekristna som sådana som har en personlig tro, som bekänner sin synd och som vill föra budskapet vidare. Med alla dessa väckelsekristna får vi känna en samhörighet med att tillhöra Guds rike. Tänk då att Guds rike finns över hela jorden med massor av människor! En tanke: Om det inte kommer så många människor till mitt eget församlingshem just under det mötet, så visst är det tråkigt! Men Guds rike går inte under för det! Församlingar kan gå under, men inte Guds rike! En annan tanke: Genom att känna gemenskap med alla väckelsekristna över jorden kan man be för dem! Det är ju t.ex. så många som blir förföljda för sin tros skull. Och ifall man själv skulle bli förföljd, så tänk vilket stöd man har bakom sig! Miljontals väckelsekristna som strävar efter samma sak som man själv!

Jag älskar diskussioner, både två personer emellan och i en liten grupp. Jag måste erkänna att jag vid denna stund inte tycker så mycket om diskussioner ifall grupperna är väldigt stora. Då blir det så att alla människor inte kommer fram med sina frågor och funderingar. Jag brukar tycka att diskussioner två personer emellan är väldigt dyrbara, eftersom man då kan ta itu med personliga problem. Det är viktigt att ta itu med personliga problem/funderingar för att kunna gå vidare och ge hjälp till andra. Denna helg fick jag känna av att diskussioner flera människor emellan också för väldigt mycket gott med sig. Man kan diskutera om aktuella ämnen, såna ämnen som man brinner för, och få synpunkter från flera håll.

Jag har lite tid på mig och skulle vilja säga mycket. Får se vad jag hinner med.

Något som jag inspirerats till denna helg är att låta tron ta ännu större plats i ens liv. Satsa på relationen till Gud (bön), satsa på att veta mer (läs Bibeln och andlig litteratur. Jag måste kommentera här att kristna böcker är väldigt intressanta att läsa!) och satsa på att "demonstrera Guds rike", dvs visa med ditt liv vem du tillhör och att Han är den enda som kan ge människan evigt liv och salighet (glädje, frid, lycka...). När jag ser tillbaka i mitt liv kan jag hela tiden se dumma saker som jag gjort, och det känns hemskt att det kan ha påverkat människors bild av Jesus. Jag är så ledsen för allt dumt jag gjort och för allt som jag gjort utan att riktigt tänka efter. Jag anar att det dåliga som jag gjort har kunnat ha en negativ påverkan på icke-troende och dessutom på troende, och den bild de har av mig. Jag skulle vilja vara felfri, men tyvärr kommer jag aldrig att bli det heller. Men jag vill kämpa med det att bli mer lik Jesus!

Tack för denna helg, Gud! Tack för att du vill föra mig framåt i livet och låta mig växa till! Tack för att du sätter människor i min väg som kan lära mig mer om Dig!