En välsignad helg

Det är mycket som gjorde föregående helg till den underbara helg den blev. Jag ska försöka återberätta vad jag har varit med om och försöka säga varför den för mig känns så härlig.

Fredagen inleddes med skolan, men med en medvetenhet om att jag skulle få sluta dagen tidigare. Jag, Sofia och Melinda skulle nämligen på andra skedet. Vi körde från skolan, tre bilar efter varandra, och mötte sedan de andra vid ett grillcafé. Därifrån körde vi iväg, en kö på 13 bilar. Vi hade en angenäm eftermiddag med sladdningar, fast till sist tyckte jag det började bli tråkigt att göra samma saker om och om igen, och däremellan vänta. Teori hade vi till sist och det tyckte jag faktiskt var intressant. Under tiden vi hade teoriundervisning fick jag meddelande från mamma där hon skrev att jag ändå kunde fara till Vasa på Med Evigheten I Sikte. Det här kom på något sätt som ett bönesvar, och det betydde på det sättet mycket för mig. Nu fick jag börja tänka mig in i allt som jag sku få uppleva nästa helg.

Från halkbanan körde vi tre sedan i nästan en timme för att sedan komma hem till oss, där vi snabbt slängde i oss mat för att hämta Johi och fara på ungdomssamling i stan. Vi fick höra mycket sång och vi fick sjunga. Det var härligt att få samlas med vänner och att träffa andra man känner. Vi talade lite med de två som hade hand om ungdomssamlingen. De är ett ungt härligt par och vi hade träffat dem på påsklägret 2005 och där talat med dem. Senare fick jag och Melinda lite diskuterat Tyskland. Det var intressant! Efter torsdag och fredag fick jag se en liten antydan om att Gud kommer att leda detta år. Det kändes skönt och tryggt.

Lördagen gick till på det sättet att jag på förmiddagen körde iväg till stan. Jag hade som bildkonstläxa att besöka en konstutställning. Det tog en stund innan jag hittade rätt ställe, men slutligen kunde jag gå omkring där på utställningen och se på både fina och konstiga tavlor. Det kändes härligt att äntligen få den läxan gjord, för den har hängt i mitt huvud under en tid. Under samma stadsvistelse fick jag bli mycket positivt överraskad. Ni kanske minns att jag en gång hittade skor för 30 euro som jag skulle ha velat köpa men som inte fanns i min storlek. Jag ville ha dedär skorna för att jag hade en bild i mitt huvud av hur mina favoritskor ser ut. Såna skor har jag inte sett på åratal, om jag ens sett dem i verlighet (kan ej minnas), så jag trodde inte att de gick att få tag i. De skorna som kostade 30 euro var långt ifrån drömmen, men ändå tillräckligt bra. Hur som helst kunde jag inte köpa dem och blev därför besviken. Under denna stadsvistelse nu i helgen fick jag vara med om det att jag gick på en kirppis, och plötsligt såg jag dem: Mina drömskor! De passade perfekt och kostade bara två euro. Jag köpte dem direkt och nu är jag så glad. Det känns som att något som fattats äntligen har funnit sin plats. Så känns det!

På kvällen var det dags för crosspoint. Denna gång var det speciellt för vi hade med tre vänner och min lillabror, vilka inte varit på crosspoint förut. Själv tyckte jag det var väldigt bra och efteråt satt vi ännu och diskuterade en stund vid matborden, likade andra också gjorde. Efteråt for vi med vårt eget schack till McDonalds, där vi satt i en och en halv timme. Jag åt Chicken Tortillas, som jag inte sett förut och senare McFlurry och rester av andras glasser. Det hade varit en så rolig kväll i goda vänners sällskap och där jag hoppas att Kristus fick va i centrum. Innan vi körde hem i tre olika bilar fick jag höra "Ja må hon leva"-sången. Dagen därpå skulle det vara min dag.

Just det, dagen efter vaknade jag till det att familjen ( minus syrran som är i Åbo) väckte mig med sång, presenter, Cocis, kex samt munkar som pappa och brodern hade bakat. Det var en härlig väckning och jag fick fina presenter som jag verkligen uppskattar (och en ironisk present av Terese som jag kanske också får användning av:P). En timme senare fick jag den födelsedagspresent som jag önskat, nämligen att vi skulle fara till kyrkan. Efter kyrkan åt vi kaka (mammas kaka är bäst) och på kvällen var jag ännu på bibelstudium (skippade volleyboll denna helg).

Min helg har varit så bra och välsignad på många sätt, att jag länge kommer att leva på den glädje som helgen gav. Och inte blir det så mycket sämre heller nu nästa helg när vi får fara på Med Evigheten I Sikte. Det hela är ju ett bönesvar.

Be! Be! Be! Det är min uppmaning till er och till mig själv. Det är den grundläggande saken jag fått lära mig nu i helgen. (Fastän man vet det från förr är det betydelsefullt att själv förstå och inse VARFÖR man skall be.)