28 maj och tre prov kvar

Klockan är 20.45 och jag har inte mycket kvar att läsa i geografin. Det var tänkt att hela denna dag skulle gå till provläsning. Men eftersom jag redan förut hade läst igenom provet två gånger orkade jag längre inte riktigt koncentrera mig. Koncentrationssvårigheterna berodde väl nog ändå mest på alla funderingar som snurrar runt i huvudet och på att det ju snart är sommarlov. Inte för att jag på riktigt kan förstå att det snart är sommarLOV, men det är något jag håller på att försöka intala mig själv om att stämmer. Hur det än är med den saken, om jag vet om att sommarlovet är på kommande, så längtar jag något otroligt till att skolarbetet skall vara över. Ännu mer tycks jag vänta på att få komma till Helsingfors, för inte kommer jag ju att sluta med skolarbetet (mattekursen i Helsingfors).

Det har varit fint väder idag. Inte kanske den allra hetaste dagen hittills, men passligt bra. Jag fick sitta på balkongen och läsa på provet, och hade det varmt och skönt. (skönt pga av vädret, och inte pga provläsningen!) Också skribaweekend fick relativt bra väder.

Om skribaweekend nu då. Jag och fem andra hjälpledare var vi. Fyra av hjälpisarna var ungefär i min ålder, två av dem går i min klass. Det var roligt att umgås och bilda närmare bekantskap med hjälpisarna. Det brukar väl alltid vara så att det är hjälpledarna som har roligast på skriftskolläger. Vi fick som vanligt ha hand om kvällsprogrammen och leda sånger som ”Who’s The King Of The Jungle?” samt leda roliga lekar och visa ännu roligare sketcher. Som vanligt är det roligast för en hjälpledare (iaf enligt min åsikt) att medverka i sketcherna. Igen fick jag vara med i ”Ska vi?”, som jag tror jag nu var med i för tredje gången.

Skribaweekend var från fredag till söndag, alltså två nätter. Jag for däremot hem redan på lördagskvällen, för att jag sku kunna läsa mer till provet. På fredagkväll for jag och de fyra andra hjälpledarna i min ålder ut på promenad. Jag kallar det för en romantisk promenad, eftersom vi hade ett kärlekspar med oss, och eftersom skyn var så fin. Jag fotade mycket med min halvt söndriga digikamera. Många bilder blev nog bra, men de var tyvärr lite för mörka! Några ”sky-bilder” blev däremot bra. (nästan lika bra som en foto jag tog på fjolårets skribaweekend.)

Den natten for jag och sova med skribaflickorna. De hade varit ute på vift, och jag fick lite hålla reda på dem. Men det var lätt. Flickorna sov i två rum, och jag sov utanför rummen. Jag satt en stund uppe och skrev lite alltmöjligt. (okej, inte ALLT möjligt, det begränsades till mina tankar.) En skön sömn fick jag och kunde sedan pigg ta itu med nästa dag.

På fredagen hade vi lite problem med att få upp volleybollnätet. Vi fick upp nätet på ena stolpen. Den andra stolpen var däremot högre, och vi hade problem med att komma ända upp, eftersom den var ungefär dubbelt högre än vår egen höjd. Vi provade med olika metoder. Det var mest M. som försökte sätta upp nätet, och han försökte klättra upp för stången, eller stå på pallar. Vi provade också med att jag satt på hans axlar och han steg upp på en skranglig pall. Usch vad jag var stel, och det fick jag också höra. Vi fick inte upp nätet och till slut var våra uppfinningar slut om hur vi skulle sätta upp nätet. Då ringde den äldste hjälpledaren till en som borde veta något om var en stege finns, och vi kunde till slut enkelt med den stegen sätta upp nätet. Ganska snabbt blev det långa gräset sedan nertryckt av spelande människors fötter.

Det som jag kanske var mest glad med skribaweekenden var att konfirmanderna så glatt sjöng med i sångerna. Det var så glädjande. En annan rolig sak var att jag satt och talade med några skribaflickor. De tyckte om likadan musik som jag, några av dem var intresserade av att läsa och skriva och de hade intressanta funderingar. Det var mycket roligt att få sitta och prata med dem. Det är lite harmt att jag inte kan medverka på lägret, för hela gruppen verkade så bra. Nu hann jag ju inte få så bra kontakt med nå många. Jag hoppas att hjälpledarna på lägret tar tid till sig att bekanta sig med skriborna och att de får det bra tillsammans.

Om jag nu lämnar skribaweekenden och återgår till min dag idag, så kan jag konstatera att jag nog lärt mig viktiga saker i geografin idag också fast läsningen gått lite trögt. Mina ganska många pauser kunde däremot också vara ganska humoristiska. Jag fick för mig att jag vill lite röra på mig, så jag tog mina lätta tyngder (vad kan de egentligen väga, 1kg var??) och började hoppa och göra olika påhittade övningar. Responsen från övriga familjemedlemmar, som var hemma och uppe, var skratt. ”Haaha, vad roligt”, tänkte jag, ”här står jag och försöker göra något vettigt, och så SKRATTAR de åt mig.” Jag kan väl hålla med om att mina rörelser kunde te sig lite lustiga för en som inte är insatt i (Sofies) sport, men det var lite hårt att smälta att de skrattade åt mig. Eftersom jag med min ännu milda snuva tyckte det var lite tungt ibland och hade sånadär ”flåsljud” som hör till, så skrattade de ännu mer åt mig. Pappa frågade: ”jompar du, elder stankar du bara?”. Min lillabror hade så rätt i det han sade, när han sade att ”Sofie får int dzä na utan att vi skrattar”. Pappa for ut för en stund, och när han kom tillbaka och såg att jag ännu höll på med muskelövningar så skrattade han igen. Haahaa. När mamma steg upp från sängen (hon har också drabbats av förkylning) frågade hon om jag gör allting för att inte behöva läsa. Så, så ser det ut i vår familj när jag försöker vara sportigt aktiv.

Jee, nu har jag lyckats åstadkomma en lång text som berättar om mitt veckoslut. Många tankar har dock inte rymts med i texten. Mina tankar har istället fått fotfäste på sån där rutiga papper som jag gömmer undan i lådor.

Ha det så bra och försök ni, liksom jag ska försöka, orka med det sista skolarbetet!

GVMD!