Vårt bilstall har väldigt sällan kunnat fungera som just bilstall. Där finns alltid så mycket saker, att bilen inte ryms in. Ändå slutar bilstallet inte att förvåna mig. Jag och lillabror har ett par gånger lite plockat upp där, och sopat (*atjooo*) för att placera hans musikgrejor där.
Nu skulle jag på kvällen föra ner en låda och en påse med mina saker (ni kanske redan förstått att vi förvarar i bilstallet sådant som vi ännu inte vågar kasta, men som vi inte gör något med), och när jag där i mörkret skulle gå dedär två metrarna till strömbrytaren så kommer jag inte fram. Jag krockar med en hög med bilringar, och när jag försöker gå en annan väg så krockar jag med något annat. Fint. Nåja, slutligen krånglar jag mig fram och får lampan på.
Jag tittar mig omkring, och jo, lillabrors trummor, som vi placerade där när det var nystädat, de syns där bakom allt skräp. Undrar hur han vill sitta där och spela. Vi måste nog ha lite fel taktik hos oss. Enadelt har vi byggt för lite förvaringsutrymmen åt oss, eller så är det som jag farar, att vi inte vågar kasta bort något. "Kanske man nångång behöver det här till något." Och det här brukar faktiskt jag tänka när jag städar: "Om man nångång skulle vara med i teater eller så, då kan man ha behov av dessa kläder och tillbehör..."
Om man lägger ner saker i vårt bilstall, så kan man ha väldigt svårt att hitta sakerna sedan efter tio år när man behöver dem. Jag har nog faktiskt nångång varit med om att jag har velat hitta något, och då har det varit lite knepigt. Så nu när jag förde ner min påse så var jag väl medveten om att jag ska skriva namn och datum på påsen.
Om jag någon gång bygger ett hus, så tänker jag bygga två bilstallar. Och den ena skall innehålla många hyllor, så att alla saker får plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar