”Gud är ju väldigt viktig för folk. Speciellt för folk som över huvud taget inte tror på Gud, faktiskt. Några av dem (de kommer påfallande ofta men absolut inte alltid vara klädda i naturfärger, plyschdetaljer och komplicerade frisyrer) kommer spänna ögonen i dig och fräsa ’men om Gud nu FINNS då! Varför finns det då KRIG?’ Några av dem, de som är läskunniga, kommer kalla frågan för ’Teodicéproblemet’. De andra kommer kalla den ’VAVAVA!!!???’.
Och då brukar jag tänka så här:Gud skapade folk. Folk skapade en massa skräp. Och Gud bara ’vad håller ni på med?’, och folk bara ’mäh inget!’, och Gud bara ’men ... vart är ni på väg med den där?’ och folk bara ’men UT typ! Bry dig!’ och Gud bara ’men ska ni verkligen ... det där ser inte ut att vara en så bra idé ...’ och folk bara ’men guuud asså! Lägg dig inte i det här!’ Och Gud bara ’nänä, okej’. Och sen gick folk ut med sitt skräp i världen. Och så gick allting åt helvete. Och då vände sig folk omedelbart till Gud och såg jätteupprörda ut och bara ’mäh! Varför stoppade du oss inte! Det här är ditt fel!’”[...]”Ja. Och då uppfann de [människorna] flygplanet.Och då tittade Gud på dem, och i sin oändliga godhet (för att hjälpa till liksom!) nedsteg Gud på jorden och målade ett gult streck en meter från bagagebandet. Och Gud sade: ’Om alla står bakom det här så ser alla av er alla väskor.’Och då tittade en person ur folket (jag säger inte att hen hade midjeväska, men hen kan ha haft midjeväska) på strecket, och bara ’nuwäää! Ja vill stå nääära!’ Och så gick hen över strecket. Och så gick resten av folket också över strecket.Och det är därför vi har krig.”
(Ur Saker min son
behöver veta om världen, s. 96-97, 100-101.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar