Separationsångest

6 januari skrev jag att jag inte vet hur det här året kommer att se ut. Idag får jag säga att jag nu vet hur de kommande 6-10 veckorna ser ut. Jag har tagit emot ett vikariat som börjar om två veckor och varar några veckor. Det blir en ny skola för mig, men där jag ändå känner några i personalen.

Jag hade inte förstått hur fäst jag var vid Elias innan vikariatet kom på tal. När jag vet att både dagar och stora delar av kvällar kommer att gå åt till arbetet så känns det i hela kroppen (redan!) att jag kommer att sakna att få umgås med honom.

Det är fint att få möjlighet att vikariera, och det är fint att få märka hur mycket man tycker om sitt barn. Jag antar att den här perioden kommer att lära mig en hel del. Innan jobbet börjar har jag en hel del att göra. Det ska bakas inför två födelsedagsfester, lagas mat för veckor framåt, planeras inför vikariatet (i den mån jag har möjlighet) och så ska jag naturligtvis hinna umgås med Elias.