3 veckor och 1 föreläsning

Nu har jag varit här tre veckor, och allting går fint. Rubriken stämmer ändå inte helt, eftersom jag idag hade min första egentliga föreläsning, men igår besökte jag dessutom en annan föreläsning, men eftersom jag högst antagligen inte kommer att gå den kursen så räknar jag inte med den. Men jag har alltså fått två exempel av hur föreläsningar kan gå till. Igår satt vi i ett litet, gammalt och ganska mysigt auditorium och professorn var ganska skämtsam. Det dåliga var att jag inte kunde höra allt vad han sa och när han drog några lustiga historier så förstod jag själv ingenting medan alla andra skrattade.

Idag besökte jag min egentliga föreläsning och till min glädje märkte jag att jag var ganska nöjd med kursen. Läraren var vänlig och talade tydligt. Dessutom var ämnet intressant. Det roliga är också att jag inte behöver skriva ett prov i kursen eftersom jag ska skriva ett arbete. Det mindre roliga är att jag ändå inte kommer undan föredraget som alla måste ha. Jag ska om tre veckor ha ett föredrag om "Standardisierung des Neuhochdeutschen" tillsammans med en annan flicka. Om ni inte förstår vad ämnet betyder så är det direkt översatt "Nyhögtyskans standardisering". (Hehe, prov håll ett föredrag om "högsvenskans standardisering" - vad skulle ni berätta? Jag har nog ingen aning om vad standardisering betyder...) Det roliga var att min kumpan inte alls var besviken över att måsta arbeta med en utbyteselev som inte är perfekt på tyskan, istället var hon väldigt glad över att jag var från Finland. Hennes första reaktion när jag berättade att jag var från Finland var "Ååh, Finland! Jag är galen i Finland, jag älskar allt som har med Finland att göra!" Dessutom studerade hon svenska och nåt annat nordiskt språk.

Före jag kom till Tyskland har jag inte stött på det här fenomenet att någon är väldigt intresserad av Finland. Jag vet att jag själv redan förut har köpt Tyskland-armband och lite sånt, och jo, visst tycker jag om Tyskland. Men att folk är "helt galen i Finland", det är nog något jag har fått höra om först här. Och den här flickan var inte det första exemplet jag stött på.

När jag nu är inne lite på länder-tema, så tänkte jag berätta om mina diskussioner med en kines. Jag och hon var till Z-Mensa och åt och vi kom att diskutera våra studier, både i Tyskland och i hemländerna. (Det tråkiga är att man som studerande faktiskt oftast talar om studier.) Hon räknade upp alla de många kurser hon skulle ta, och jag tänkte att jag vågar aldrig mer nämna för en kines hur få kurser jag själv ska gå. Därefter kunde jag inte låta bli att ta upp ämnet att man hör att kineserna studerar så hårt. Hon sade att det stämde, att det kan vara lite olika i olika provinser, och att en skoldag från ca 8-17 är ganska vanligt. I vissa provinser, sade hon, kan de däremot gå i skolan från 6.00 till sent på kvällen. De är ganska många från samma skola i Beijing som kommit för att studera i Göttingen ett år, och de flesta är väldigt bra på tyska. Man skulle kunna tänka att de studerat det redan länge, men sanningen är att de studerat tyska endast två år. Före de började universitetet kunde de ingen tyska. Så på två år har de lärt sig mycket bättre tyska än vad jag lärt mig på sammanlagt sex år. Knäckande? Men så studerar de ju också flitigare och mer än oss i Finland, så sist och slutligen är jag nog ändå glad att jag har det som jag har det.

Hur är det i Finland, har det börjat säljas julgodis där ännu? Här har det nog redan synts till en tid, men jag tänkte att de kanske ställts ut i misstag. Eftersom de ännu står kvar, och eftersom det ser ut att komma mer börjar jag inse att de menar allvar. Vill de att man ska köpa en julkalender för novembermånad också? Jag tycker bara det är knäppt, och någon julstämning ska man ju inte ännu börja få! I början av veckan hade vi över 15 grader plus, inte minus!