Cykellås ska de va'

Japp, nu har jag inhandlat cykellås. Och i Göttingen måste man äga en bra cykellås, för annars försvinner cykeln snart. Min rumskompis Nathalie blev däremot förvånad över låsets pris (hon hade satsat på en variant som var ungefär 10 ggr billigare) och hon trodde att nu är det väl cykellåset i sig självt som blir stulet. Men jag hade på förhand hört att det lönar sig att ha bra cykellås, så jag blev ingalunda förvånad över att de i butiken rekommenderade lås av den här prisklassen. Mannen i butiken sade att här i Göttingen behöver du i alla fall ett sånt här lås, så jag köpte den snällt.

Igår var jag på en cykeltur uppe i bergen. Haha, berg kallar man det inte här, kulle är ett bättre ord. Men om en sådan backe skulle finnas i Österbotten skulle man stolt kalla det berg. I alla fall var det tungt att ta sig cyklande upp dit (dvs. gående med cykeln, den här backen var ändå högre än Klockarbacka, som man just och just klarar av att cykla uppför) men jag kämpade vidare för sådana här backar har jag inte tillgång till där hemma. På ett ställe, vid vägen vid ett bostadsområde, kunde man titta neråt och se en liten del av staden, men staden var då redan så långt borta att någon bra bild inte gick att få. Jag ville ta mig upp så långt jag kunde, och jag ville se om jag kunde hitta det torn som man kan se från vårt fönster. På kartan hittade jag ett torn och tog mig dit. När jag kom högst uppe på kullen fick jag cykla på en cykel/gångväg genom skogen. Jag märkte att det snart skulle komma att bli mörkare. Sedan fick jag svänga av på en mindre stig, och ta mig uppför stigen som var lerig och hal. Slutligen nådde jag Bismarck-Turm, som varken såg inbjudande ut eller erbjöd en utsiktsplats. Jag har inte sett många skräckfilmer, men en såndär "ensam i en mörk skog vid ett gammalt slott (i det här fallet torn)"-känsla ville jag ändå inte uppleva i många minuter, så jag beslöt mig för att vända hemåt. Jag tog mig sedan nerför "kullen" ganska försiktigt eftersom mina bromsar inte fungerar så bra. Men trots allt kom jag livslevande tillbaka och kanske jag i något skede återvänder för att söka efter en fin utsiktsplats.

Som ni kanske minns köpte jag häromdagen en bok som handlade om det tyska språket. Det är inte en tråkig bok, utan ganska underhållande. Författaren skriver om olika språkfel som tyskarna gör och han förklarar sedan också hur det på riktigt ska vara. Läsare har också fått sända in frågor som författaren sedan har tagit itu med. Det här är en helt perfekt bok för mig. Den är underhållande, lättläst och dessutom får man lära sig mera tyska, både genom att läsa den tyska texten och genom att läsa hur tyskan på riktigt ska användas. Det är en helt suverän bok för en som studerar tyska. Tänk att jag råkade hitta den!

Jag talade idag med Johi här på skype, och jag märkte att nästan allt som hänt, det har jag också skrivit på bloggen. Jag hade inte så mycket mer att berätta, och det var lite skrämmande att märka! Jag har faktiskt nu som då inte haft så mycket att göra, men det blir väl bättre sen ju mer människor man lär känna. Vi har nog redan hunnit ha lite intressanta diskussioner här i lägenheten, nu när vi är flera människor på plats. Imorgon har rumskompisen S födelsedagsfest, så då får jag träffa hennes vänner, och senare på kvällen blir det erasmusfest för min del. Roligt att träffa alla utbytesstuderande igen!