Igår var jag med på min första volleybollträning i Göttingen. Vi hade ungefär en timme teknikträning och en halvtimme spel. Den första delen påminde mig om fotbollsträningarna med alla olika moment med t.ex. styrketräning och teknikträning. Roligt att igen få vara med om regelbunden och ordentlig träning. Laget lär inte vara så högt uppe i sin serie, men det gör mig ingenting, för då är det inte heller så svårt för mig att komma in i laget och dessutom ska jag ju bara vara här ett år. Jag njöt av träningen och det var roligt att se att laget hade några spelare som var ganska bra, men det var också skönt att märka att jag kunde platsa mig själv nånstans i mitten.
Det som jag blev speciellt förvånad över var att det var en äldre tjej/kvinna/..., eller kanske "Frau" som man i Tyskland säger, som var med och spelade. Jag är dålig på att gissa ålder, men hon var nog kanske 60+. Jag tyckte hon var stenhård som vågade vara med oss yngre och spela. Med ålderns rätt var hon kanske inte alltid så snabb, men överraskad var jag ändå av hennes kunskaper! Det här är bara ett uppmuntrande bevis på att det finns en framtid för oss som vill hålla på med volleyboll länge! :)
Idag tog jag itu med mina cykelproblem: bromsarna och baklyktan. För några dagar sen var jag inne till en cykelaffär, och de sade att jag behöver en ny lampa och de kan fixa det. Det skulle de kunna göra nu på fredag och det skulle bli ca 27 euro. Jag lydde ändå min rumskompis N:s råd om att fara till en cykelverkstad som finns här i stan, där det jobbar folk som vill hålla på med det på fritiden, och det tar ungefär 2 euro i timmen. Jag for dit idag, och i början var jag väldigt skeptisk. Där var några som jobbade, men de yrade på och hjälpte till på flera olika ställen samtidigt. Och när en man sen kom och skulle spänna bromsarna, så märkte han att hjulet var sned, så han sa åt mig att jag skulle ta bort hjulet, och sen försvann han själv och hjälpte en annan. Jag tog bort hjulet, och väntade sedan. Småningom fick jag hjälp, och allt som fixades var att: bromsarna spändes, framhjulet rätades ut (jag fick se på och lära mig hur man gjorde), något på framhjulet skruvades, kedjan oljades och baklyktan fixades. Hela tiden fick jag följa med och de förklarade vad de gjorde, jag fick också hjälpa till på vissa ställen, och fick själv också svarta händer. Det mest komiska var att de fick rett ut vad det var för fel på baklyktan, och de kom fram till att själva baklyktan inte alls behövdes bytas. Vid cykelaffären trodde de fel och det skulle ha kommit att bli betydligt dyrare. När allt 2h senare var färdigt vid den här cykelverkstaden blev det att kosta fem euro. Jag var så glad över att mina cykelproblem var löst, att jag äntligen kunde färdas tryggt i trafiken, och att jag inte längre behövde vara rädd för polisen, så jag cyklade storleende hem.
Imorgon börjar min första föreläsning. Hoppas jag hänger med och förstår något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar